Hampus kom ut och skrek efter mig men jag stuntade i det, han som sa at allt skulle bli så mycket bättre om det blev jag och han men det är ju bara en stor lögn.........

När jag kom innanför dörren så föll jag bara ihop, mina ben bara vek sig. Jag kunde inte stå och jag låg kvar där en stund tills mobilen ringde och det stod ”MAMMA” på skärmen. Jag visste inte om jag skulle svara för jag kände mig verkligen inte på prat humör men jag svarade ändå för jag hade ju trots allt inta pratat med mamma på flera veckor. Jag tryckte på ”Svara”- knappen och la mobilen mot örat.

- ”hej mamma, hur mår ni?”

- ”Hej gumman, jo vi mår jättebra hur mår du själv?”

- ”inte så bra faktiskt” jag kände att gråten var nära men jag försökte hålla tillbaka tårarna.

- ” men vad har hänt gumman, trivs du inte?” hon kunde verkligen hetsa upp sig

- ” jo jag trivs jätte bra, men det är bara det att två killar bråkar om mig och jag vet inte vad jag ska göra” jag kände nu att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna

- ” men oj! Varför har du inte sagt nåt? Jag och Hanna kommer upp med tåget imorgon så bor vi hos dig i några dagar, blir det bra?” Mamma var verkligen bäst och hon förstod verkligen hur jag kände

- ” jaa tack, saknar er jätte mycket. Men smsa om tider och så”

- ” ja det ska jag gör, sköt om dig så ses vi imorgon gumman”

- ” ja hälsa Hanna och pappa, jag älskar er”

- ” det ska jag göra och vi älskar dig också, hejdå”

- ”hejdå” vi la på och jag kände mig genast på bättre humör. Jag kunde äntligen ställa mig upp igen och jag gick mot kylen för jag hann inte äta så mycket på restaurangen. Det fanns lite pannkakor som jag hade gjort för några dagar sen men jag stängde bara kylskåpet för all min energi bara försvann och jag orkade helt plötsligt ingenting. Jag la mig i soffan och läste en gammal skvaller tidning som jag hade läst tusen gånger och kunde nästan alla artiklar utan till. Det fanns egentligen inget intressant men jag hade inget annat för mig och jag orkade inget annat så då fick det bli så. Det ringde på dörren och jag tvekade några sekunder men gick ändå mot dörren. När jag öppnar dörren så är det helt tomt. ”är det en busringning? Så här sent?” sa jag tyst för mig själv. ” HALLÅ, ÄR DET NÅGON DÄR!” jag skrek ganska högt och det ekade i hela trapphuset. När jag kollar mot trapperna så ser jag att nån sitter nere på ett trappsteg men jag orkar inte bry mig så jag går in ingen och efter en liten stund så ringer det igen. Jag skyndade mig att öppna så att ingen skulle kunna springa iväg igen. Utanför dörren står Eric som är helt röd i ansiktet av alla tårar. Jag stängde igen dörren för jag har ingen energi till att snacka med han. Jag försökte stänga ganska snabbt men Eric var snabbare och tog fram foten emellan så att jag inte kunde stänga. Han drog upp dörren och man såg att han fortfarande grät.

- ”Stäng inte dörren! Vi måste snacka och det är nu! Okej?” han lät väldigt arg mot vad han brukar vara.

 

-"vad vill du?" frågade jag och kände att mina ögon började fyllas med tårar.
Jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna, för det var nog inte det bästa tillfället att börja gråta.
-"Kan jag få komma in?" frågade Eric
-"Mmm" sa jag och öppnade dörren.
Eric gick in i vardagsrummet och jag stängde dörren.
Han satte sig i soffan och jag gick in och satte  mig bredvid honom.
Jag såg att han tittade på min hand, där jag hade ringen.
En tår trillade ner för hans kind, han tog snabbt upp sin hand och torkade bort den.
-"Varför gråter du?" frågade jag och tog undan min hand med ringen.
Han svarade inte men jag såg att fler tårar rullade sakta ner för hans kind.
-"Trodde du att Hampus friade till mig?" frågade jag
Samtidigt hade jag min hand bakom min rygg. Jag tog av min min ring och la den bakom en kudde som fanns i min soffa.
Sen tog jag fram min hand igen.
Eric nickade. Han tittade upp och in i mina ögon.
Hans rödgråtna ögon och hans rödflammiga ansikte gjorde att jag var super nära på att gråta.

-"vad vill du?" frågade jag och kände att mina ögon började fyllas med tårar.

Jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna, för det var nog inte det bästa tillfället att börja gråta.

-"Kan jag få komma in?" frågade Eric

-"Mmm" sa jag och öppnade dörren.

Eric gick in i vardagsrummet och jag stängde dörren.

Han satte sig i soffan och jag gick in och satte  mig bredvid honom.

Jag såg att han tittade på min hand, där jag hade ringen.

En tår trillade ner för hans kind, han tog snabbt upp sin hand och torkade bort den.

-"Varför gråter du?" frågade jag och tog undan min hand med ringen.

Han svarade inte men jag såg att fler tårar rullade sakta ner för hans kind.

-"Trodde du att Hampus friade till mig?" frågade jag

Samtidigt hade jag min hand bakom min rygg. Jag tog av min min ring och la den bakom en kudde som fanns i min soffa.

Sen tog jag fram min hand igen.

Eric nickade. Han tittade upp och in i mina ögon.

Hans rödgråtna ögon och hans rödflammiga ansikte gjorde att jag var super nära på att gråta.