Vi satt och kramades en stund.

Jag kände hur några av Erics tårar trillade ner från hans ögon och landade på min rygg.

Vi hade suttit bara och kramats i kanske 10 minuter när jag hörde hur dörren flög upp.

Både jag och Eric blev så rädda att vi hoppade upp kanske 5 meter upp i luften.

Det var Hampus!
-"Hampus, vad gör du här?" frågade jag

-"Vi satt och åt och du bara sprang iväg." sa han och flåsade som han hade sprungit flera mil.

-"Just det." sa jag och tittade på Eric

Han såg ännu mer ledsen ut nu.

Jag tittade på Hampys igen. Och han stod och glodde på Eric.

-"Vad gör han här?!?!" Sa Hampus Med en ganska hög röst

-"Vaddå då, får jag inte va eller ta hem vem jag vill?" sa jag

Det blev pinsamt tyst. En lång stund.

Sen vände Hampus sig om och bara gick rakt ut igenom dörren.

-"Hampus, vänta!" sa jag

-"Varför? Eric har vunnit, du e hans." sa Hampus

-"Vad menar du?" sa jag

-"Glöm det" Sa han

Han gick ut genom dörren.

-"Men Hampus vänta!" ropade jag efter honom
Jag sprang efter men han var för snabb, när jag kom ner till gatan och han var borta så vände jag mig om och gick tillbaka till lägenheten och Eric. Jag stängde igen dörren hårt efter mig och gick till vardagsrummet där Eric satt och små grät.
- "varför gråter du?" jag var också nära att gråta för det vara bara för mycket just nu.
- "jag vet inte vad jag ska ta mig till..." han tog ett djupt andetag och forstatte sen ".....jag förstör ju bara ditt liv hela tiden" nu forsade tårarna ner för hans kinder. Det gjorde ont i hjärtat att se han så ledsen. Jag förökte trösta han så gott jag kunde och jag hoppas att det funkade. Vi satt där en stund och pratade om allt möjligt, vi skrattade till och med. Det var verkligen skönt att få prata ut med nån som förstår en.

Mitt i ett skratt så vibbrera min mobil.

Jag läste sms:et.

"Hej gumma,

Jag och syrran tar det första tåget imorgon bitti så vi är hos dig vid ca 10.00

Vi ses då

Kram Mamma"

Jag log för mig själv.

-"Du Eric" sa jag och la undan mobilen

-"Mmm" fick jag som svar.

-"Imorgon kommer min mamma och min syster, och vi ska ut och äta vill du följa med?" frågade jag och försökte låta lite gladare.

-"Emm, ska du inte ta med Hampus" sa eric

Jag blev tyst, jag kom inte på något att säga.

-"Men nu frågar jag dig" Fick jag fram och satte min hand på hans axel.

-"Om du vill ta med mig så" sa han och tittade upp på mig.

Jag såg ett litet, litet leende på hans läppar.

-"Men jag måste nog hem nu" sa Eric och reste sig.

-"Eric, jag kan inte låta dig köra hem nu. Då kommer jag känna mig hemsk" sa jag och reste mig för att stoppa honom.

Han blev tyst och tittade ner i golvet.

-"Sov här" sa jag

-"Va. Vill du det?" sa Eric och lät överraskad.

-"Ja" sa jag och log mot honom

-"Tack" Sa han och log tillbaka.

Jag tittade på klockan. Den var 23.40.

-"Oj, vi får nog gå och lägga oss nu!" sa ajg och skrattade till.

-"Ja!" sa eric och skrattade.

-"Jag hämtar ett täcke och en kudde till dig" sa jag och gick iväg

Jag såg att Eric satte sig ner i soffan och log för sig själv.

Jag log också, även om han inte kunde se det.

---

Det blev ganska kort men vi håller redan på med nästa så håll ut! :)