”Jag kanske ska flytta till Stockholm”. Jag visste att han skulle bli glad och det hade jag rätt i för han svarade ganska snabbt

- ”jaa vad kul då får vi träffas ofta!”

Jag orkade inte svara så jag stängde av telefonen och gick och la mig.

---

Torsdag 6 December, på kvällen

Jag hade precis packat klart inför Stockholms resan som jag skulle vara med om imorgon. Vi ska åka tidigt för det tar 5.5 timme att åka dit och vi ska vara där halv två så vi måste åka halv åtta ungefär. Jag var riktigt spänd på hur det skulle bli och om lägenheten var så fin som det påstods att den var. Jag hade fått många sms från Eric men jag har inte svarat på nåt för jag vill inte har något med han och göra, mina vänner vet inte ens att jag har hans nummer. Jag tror inte jag ska säga det heller för då skulle dom också vilja ha det och då skulle det bara bli strul. Jag fattar faktiskt inte varför Eric bryr sig så mycket om mig. Han förstår inte att han bara slösar tid och jag ska sluta tänka på det för vill inte slösa min tid på det.

*

När jag kommer upp från mitt rum så ser jag att det ligger en jätte stor resväska i vardagsrummet och det ligger massor av kläder i den. Mamma kommer in i rummet och lägger i ännu mer kläder.

- "ska vi vara borta en hel vecka eller?" Sa jag förvånat

- " nej men i en helg"  sa hon väldigt glatt

- "vadå i en helg? Vi ska väll bara kolla på lägenheten?"

- "vi ska passa på att ta en riktig Stockholms helg när vi ändå är där"

- "jaha, vad kul, det var det enda jag kunde komma på att säga"

Fredag, 07.45

åh vad skönt det är att vara iväg. Jag har längtat i en vecka ungefär efter den här dagen och det ska bli så kul, det ända som inte ska bli så kul är bilresan men ska lyssna på musik så då går nog tiden ganska snabbt.

*

när vi är framme i Stockholm så är det en halv timme kvar till visningen så vi gick lite på stan eftersom lägenheten ligger ganska centralt. När vi går inne i gallerian ser jag en mörkhårig kille lång ifrån och det ser verkligen ut som Eric men det kan ju inte vara han, eller kan det vara de? Jag försökte ignorera den personen ifall det var Eric. Jag kollade åt ett annat håll när vi mötes och jag tror inte att han såg mig. När jag gått en liten bit till så känner jag att nån tar mig på axeln och när jag vänder mig om ser jag Eric stå där och le sitt smittande leende.

- "Tjena Kajsa!" Han kramade om mig och jag kände hur alla kollade på mig inklusive min familj.

- "Hej" sa jag lite tyst

- "trodde du inte att jag skulle se dig?"

"Hur menar du?" Jag försökte leka dum men det funkade inte så bra

-"jag såg ju att du ignorerade mig, varför gjorde du det?" Nu visste jag inte vad jag skulle svara så jag ljög lite igen.

- "Jag trodde du var en annan, du är lik en väldigt jobbig person jag känner"

- "jaha, vilken komplimang" han kunde inte hålla sig för skratt

Han kollade bak på någon och då såg jag att han hade en kompis med sig och jag tyckte jag kände igen han. Kan det vara nån dansare eller nåt? Jag släppte den tanken och Hanna kom fram och sa att vi skulle skynda oss så jag sa en snabbt farväl till Eric och gick sedan mot lägenheten.

*

Lägenheten var fantastisk och det som var bra att det var bara vi på visningen så då kanske det är större chans att vi kan köpa det. Det skulle verkligen inte vara fel att bo i Stockholm. Det finns mer möjligheter inom jobb och sånt. Min högsta dröm är att bli sångerska men jag har nästan gett upp den drömmen för det den branschen är så tuff och jag har inga kontakter heller. Plötsligt piper mobilen till och i smset står det:

- ”Jag måste prata med dig, ring upp så fort som möjligt!!